2.Min värsta upplevelse i mitt liv.

Haha, oj, ganska många inlägg idag ;p
Men nu kommer min värsta upplevelse i mitt liv !

2002, min värsta upplevelse hände.
Jag var 5,5 år gammal då jag fick tarmvred. (googla om ni inte vet vad det är)

Jag åkte på dagis, när jag var där spydde jag flera gånger.
Jag fick gå in i "vilorummet" och där låg jag och spydde.
Dagisfröknarna ringde mamma och pappa och sa att dem måste hämta mig, fröknarna trodde det var magsjukan först, och det trodde min familj också.
Men vi ville vara säkra på det så vi åkte till Gällö hälsocentral. Där sa dem att det var magsjukan.
Men eftersom ingen annan i familjen hade blivit smittad så åkte vi till bräcke hälsocentral och där sa dem att det var akut in till sjukhuset ! Dem kunde inte säga vad det var för något, men allvarligt var det.
Ja, så vi åkte in till sjukhuset i Östersund, och hela vägen till sjukhuset hade jag ont i magen (hade haft det i flera dagar) och jag lovar att om ni har jätte ont i magen någon gång, vill ni inte veta hur ont jag hade då jag fick tarmvred.

När jag kom till sjukhuset så sa dem att jag hade fått tarmvred.
Jag kom ihåg att mamma blev jätte ledsen. och att mormor och alla närstående tyckte så synd om mig.
Jag fick massa brev från dagis, typ : krya på dig brev.

I vilket fall så hade jag slangar ÖVERALLT. då menar jag verkligen ÖVERALLT. i näsan, mellan bena ( ;) )
osså hade jag på magen osv..
Jag hade ett STORT plåster där jag hade opererat mig.
Eftersom jag åt lite när jag var mindre så sa mamma att det var därför (men det var ju inte så)
jag började äta AS mycket ett tag, tills jag fattade att det inte var så ;p
Läkarna tog bort 30cm av ena tarmen.

Jag kom så väl ihåg när min bror kom springandes i sjukhus-korridoren , med ett gosedjur i handen.
det var en katt som var svart och vit. Idag vet jag inte vart den är ...:(
Jag sa till mamma: jag vill ha en kattunge när jag blir frisk (nått sånt) Det fick jag också. det var Simon , som dock inte finns idag :'( Han var inte en kattunge, jag blev jätte besviken, men sen så gjorde det ingenting för att han var så  underbar endå ! :)
Jag åt genom ett rör. (alltså, jag visste inte vad jag åt, eftersom det åkt direkt in i min magsäck.)



Jag låg inne på sjukhuset i 8 dagar tror jag. och jag kunde inte gå i T-shirts eller några andra överdelsplagg förutom linnen. därför att jag hade en slang som gick in i en maskin , så om jag skulle gå nånstans så var jag tvungen att ha med mig den där maskin saken överallt. det var därför jag bara kunde ha linnen. för att annars tog det emot liksom... Svårt att förklara...
När jag väl blev "frisk" så fick jag äntligen åka hem. och i försäkring fick jag 8000 kr.
av dem pengarna köpte jag bla min NIKON D3100.
När jag kom hem möttes jag av Gunilla som sa: Vad vi har saknat dig.
och att jag hörde att Josefine hade gråtit för att hon var rädd att jag skulle dö.
Jag & Josefine började genast vara med varandra när jag kom hem. Kunde dock inte röra mig så bra då eftersom det skavde i magen då... Men efter några dagar så fungerade min mage som vanligt igen, och mitt liv började rulla på !
Gud vilken uppmärksamhet man fick. Både på ett bra sätt och på ett dåligt sätt....
Om vi hade kommit in 1 timme senare till sjukhuset, hade jag varit död nu.

Här kommer lite bilder genom dem värsta 8 dagarna i mitt liv + lite extra dagar eftersom jag hade så ont i magen.

taskiga bilder, men jaja.
Ingen av er vill gå igenom det jag gjorde, det vet jag.